I'm giving up my vices, I'm going back to school / Jag har sett för mycket Rent. En Rentlåt det där alltså.
Så.. var var det där spelet jag spelade för några månader sen som var så roligt?
Tränar på min sångläxa. HAr haft den hela lovet, tittade på den för första gången i veckan. Määäh. Fast det var en låt jag hade hört förut, behövde bara lära mig sticket. Det är A House is not a home, avburt bacharach. HAn har väldigt djupa funderingar han; "A Charir is not a house, and a house is not a home". Ja.
Jag har inget viktigt att säga egentligen.
Tillfällig fuktskada på kameran ja.
Tillfällig fuktskada på kameran ja.
Nyårskrönika 2011
Här är lite saker jag vill säga. Precis som förra året.
2011. Året jag gjorde massa nya grejer.
Jag åkte till Gran Canaria på riktig charter i februari, det var en ny en. Jag fick matförgiftning på sagd semester, det var sista gången förhoppningsvis.
Blev tillsammans med någon för första gången i juni, och jag bekräftade att den där gången i miniettan då en pojke i min klass stoppade ner tungan i min hals och höll den still där inte var en särskild bra kyss. Fick också ig för första gången i hela mitt liv, till och med i två ämnen, men som tur är kommer det lösa sig i alla fall.
Åkte på min första riktiga festival i juli, Jesusrock, som tyvärr var inne på sitt sista år. Jag stog och dansade oavbrutet till ett band som jag rådiggade som också dom var inne på sitt sista år som band.
Fick efter flera år av längtan se skotska 600meterskullar och får och får och får i Augusti. Allvarligt talat, det var får på ställen som man undrade hur de hade tagit sig dit, till exempel en sten i vattnet.
Insåg att det snart var mindre kvar av min gymnasietid än den tid som gått i september. Fick panik.
Blev otroligt osäker på väldigt mycket i oktober, men tack vare att underbara vänner i min klass och Ellen alltid finns där så lämnar jag 2011 tillsammans med massa underbara minnen, väldigt mång nya erfarenheter och ännu större lust inför framtiden. Och med en trollstav.
Mina nyårslöften annorlunda ut i år mot de senaste två åren. År 2010 var mitt motto ”It's tima to start living the life you've imagined”. Det första seriösa löftet jag haft. 2011 skulle jag lova mig själv att inte glömma bort hur det egentligen gick till 2010, och aldrig tveka eller titta tillbaka.
I år ser det ut som följande:
1. Prioritera bättre för min egen skull. Ifall ett Harry Potter marathon känns välbehövligt när två prov, en konsert och en bok ska läsas, tänk efter. Om någon (läs Sofia) frågar om ett Harry Potter marathon och jag är riktigt less på skolan, less på någon annan, inte orkar ta tag i den där sista läxan eller så, unna dig. Samma sak med Fudgegodisarna i skolan, allvarligt talat, hejda dig själv kvinna.
2. Använda mindre toapapper. Har ni insett att toapapper är papper, är träd, är enorma skogar, är en skitstor klimatbov? Förut brukade jag knövla ihop en bunt och göra det jag skulle, men om man viker fint räddar man en åkersorkfamiljs hus och får utlopp för lite konstnärlig frihet. Fyra eller fem rutor, så mycket behöver man, jag lovar, jag har forskat på det.
3. Var snäll.
Här är lite saker jag vill säga. Precis som förra året.
2011. Året jag gjorde massa nya grejer.
Jag åkte till Gran Canaria på riktig charter i februari, det var en ny en. Jag fick matförgiftning på sagd semester, det var sista gången förhoppningsvis.
Blev tillsammans med någon för första gången i juni, och jag bekräftade att den där gången i miniettan då en pojke i min klass stoppade ner tungan i min hals och höll den still där inte var en särskild bra kyss. Fick också IG för första gången i hela mitt liv, till och med i två ämnen, men som tur är kommer det lösa sig i alla fall.
Åkte på min första riktiga festival i juli, Jesusrock, som tyvärr var inne på sitt sista år. Jag stog och dansade oavbrutet till ett band som jag rådiggade som också dom var inne på sitt sista år som band.
Fick efter flera år av längtan se skotska 600meterskullar och får och får och får i Augusti. Allvarligt talat, det var får på ställen som man undrade hur de hade tagit sig dit, till exempel en sten i vattnet.
Insåg att det snart var mindre kvar av min gymnasietid än den tid som gått i september. Fick panik.
Blev otroligt osäker på väldigt mycket i oktober, men tack vare att underbara vänner i min klass och Ellen alltid finns där så lämnar jag 2011 tillsammans med massa underbara minnen, väldigt mång nya erfarenheter och ännu större lust inför framtiden. Och med en trollstav.
Mina nyårslöften annorlunda ut i år mot de senaste två åren. År 2010 var mitt motto ”It's tima to start living the life you've imagined”. Det första seriösa löftet jag haft. 2011 skulle jag lova mig själv att inte glömma bort hur det egentligen gick till 2010, och aldrig tveka eller titta tillbaka.
I år ser det ut som följande:
-
Prioritera bättre för min egen skull. Det som är bäst för själen långsiktigt ska jobbas på. Det här är en jätteflummig punkt, för det är ju en smaksak, och det finns alldeles för många kryphål.
-
Använda mindre toapapper. Har ni insett att toapapper är papper, är träd, är enorma skogar, är en skitstor klimatbov? När jag var liten brukade jag knövla ihop en bunt och göra det jag skulle, men om man viker fint räddar man en åkersorkfamiljs hus och får utlopp för lite konstnärlig frihet. Fyra rutor, så mycket behöver man, jag lovar, jag har forskat på det.
-
Jag höll på att sätta upp 'Bli min bästa kompis', men det är jag redan. Ganska fint, eller hur?
Vi är för söta
Reinster, eller bara totaltmuppigt för er som inte ser Glee.
Jag trodde då jag hade sett mycket. Men vad hände. Min fina vän Sofia spårade och gjorde den här bilden, den var så perfekt så nu tronar den på min dator som bakgrundsbild. Underbart.
Julavslutning. Och jag glömde grädden till knäcken.
GOJUUL
Uppladdning
Några duktigt uppsalapojkar som är riktigt duktiga på att spela musiken
Lilla julafton med moder och syster imorgon.
Nifnatta på onsdag = max och lite mys på läktaren medan klasskamrater spelar volleyboll hela natten.
Avslutning på torsdag.
Julfix hem-hemma på fredag, men pappa och maria. Baka tyck och klä granen när syster slutar jobbet.
Lördag, baaaaa öppna ALLA PAKETEN.
Vill ha jullov
Har sovit som en stock hela helgen. Det blev en vild fredagkväll sovandes i soffan redan vid halv elva med Ellen, som gosade alldeles för mycket med Gammstickis. Vi sov till tio.
Igår, lördags, åkte jag tilll Oskar och fick träffa hans äldsta bror, båda bröderna kom hem för jul igår. vi såg på Bruno, som förstörde kådespelaren som spelar Kurre i årets julkalender totalt för mig. För att summera den filmen var mitt bästa uttalande "För mycket snopp". Typ.
Igår, lördags, åkte jag tilll Oskar och fick träffa hans äldsta bror, båda bröderna kom hem för jul igår. vi såg på Bruno, som förstörde kådespelaren som spelar Kurre i årets julkalender totalt för mig. För att summera den filmen var mitt bästa uttalande "För mycket snopp". Typ.
Jag är fortfarande trött. Det bara skriker i huvudet. Bara fyra dagar kvar. Eller Tre+(juljul+maxmål). Man får se det bäst man vill.
Det är historiafilm på gång
Spelar min livs roll som fiskmås. Dock bara en talroll. I alla fall.
Hungrig
Coward;
A person who lacks the courage to do or endure dangerous or unpleasant things,
Excessively afraid of danger or pain, a person who shrinks from or avoids danger, pain, or difficulty.
Excessively afraid of danger or pain, a person who shrinks from or avoids danger, pain, or difficulty.
Hej garderoben, ser bra ut idag.
Jag måste verkligen städa. Jag har inte tid. Uhhhhhhhhh.
stress
Jag är jättestressad. Typ som i Skrika åt sin pappas fru för att hon frågade om jag var på körrep eller något med skolan. Fast det sa jag förlåt för direkt efter. Jag orkar inte ens räkna upp allt jag måste göra den här veckan. Lussat har jag dock gjort klart idag. Mer än så hade jag inte att säga.
Hem och plugga psykologi!
Hem och plugga psykologi!
La trevlig helg
I helgen har jag lussat med min gulliga kör. Och sett på Sagan om de två tornen. Och sjungit jullåtar med Storbanditerna, Örnsköldsviks ungdomsstorband. Riktigt grym helg helt enkelt!
Hur galen den konserten egentligen var, det kan vi ta en annan gång, men jag kan säga att jag är så sjukt glad att jag har trasiga skor och att det är slaskväder ute.
Låten ovanför var inte min låt, den körade jag på, men det var också den låt som var absolut roligast att sjunga. Själv sjöng jag Karl Bertil Jonsson 14 år, grymt svår med fin låt, som jag tycker jag klarade riktigt bra.
Hej Hopp, Gummisnopp!
Ett väldigt annorlunda inlägg om döden och alla hans vänner
I mitt huvud kommer det här inlägget bli långt. Vi får se vad som händer.
Jag har haft en otroligt rolig och hektisk och jobbig vecka. Precis som de senaste fem veckorna. Oj vad jag har lärt mig nya saker om mig själv. Oj vad jag har lärt mig nya saker om mina närmaste. Oj vad svårt det är att ångra sig och måsta ta konsekvenserna, och att vara trogen sina vänner när de egentligen har fel. Ni förstår inte mycket va?
Pappa och Maria bjöd över en vän till familjen, väldigt klok person, Peter. Vi började diskutera tro. Och hur svårt och komplext och vackert tro kan vara. En fråga som jag speciellt kom att ställa mig var (det här var en bra bit in i samtalet, och det var efter en udda avstickare till tusen och en natt-sagorna) varför är Jesus ibland en större del av kristendomen och tron, när det var Gud som skapade människan och deras tro? Men samtidigt, hur ska jag kunna tro på något som är så svårt att nå? Så otillgängligt för mig, medan jag vet att Jesus fanns, och jag så lätt kan ta till mig hans budskap om kärlek. Det är ett mycket rimligare alternativ för mig.
Jag har känt närvaron av Gud - Jag kunde inte själv säga vad det var, men det var som en käftsmäll och tusen kramar samtidigt - en gång, på en väldigt nära väns dop för några år sedan. Det var ett frikyrkligt konfirmationsdop, och när vi, efter att hon doppats ner i vattnet och byt kläder, stog runt henne upplevde jag en så otroligt skrämmande känsla av att vara en del av allt. En del i ett stort flerdimensionellt pussel. Jag kände.. en nåd vändas mot min vän. Jag kan inte förstå att jag säger det här. Det är så otroligt för mig.
Det här har också att göra med en status jag skrev på facebook i veckan, "Jag hade glömt hur sur jag blir när jag inte får veta svaret på mysterier". Det finns så många mysterier i livet. Och jag är livrädd. Jag är dock bra på att ljuga för mig själv och tränga bort mycket av det för det mesta. Men ikväll, när Peter, som gjort en hjärttransplantation och berättar om människor han känner som haft nära döden-upplevelser som sagt att de sett släktingar på andra sidan, att känslan de upplevt var så fantastisk att de inte ville vända tillbaka, hur kan det inte skrämma en och göra en otroligt lugn på samma gång?
Jag har alltid sett på döden som någonting som gestaltar sig som man själv vill. Jag vill segla in i gryningen, till ett avlägset grönt land.
Och jag babblar.
Jag har haft en otroligt rolig och hektisk och jobbig vecka. Precis som de senaste fem veckorna. Oj vad jag har lärt mig nya saker om mig själv. Oj vad jag har lärt mig nya saker om mina närmaste. Oj vad svårt det är att ångra sig och måsta ta konsekvenserna, och att vara trogen sina vänner när de egentligen har fel. Ni förstår inte mycket va?
Pappa och Maria bjöd över en vän till familjen, väldigt klok person, Peter. Vi började diskutera tro. Och hur svårt och komplext och vackert tro kan vara. En fråga som jag speciellt kom att ställa mig var (det här var en bra bit in i samtalet, och det var efter en udda avstickare till tusen och en natt-sagorna) varför är Jesus ibland en större del av kristendomen och tron, när det var Gud som skapade människan och deras tro? Men samtidigt, hur ska jag kunna tro på något som är så svårt att nå? Så otillgängligt för mig, medan jag vet att Jesus fanns, och jag så lätt kan ta till mig hans budskap om kärlek. Det är ett mycket rimligare alternativ för mig.
Jag har känt närvaron av Gud - Jag kunde inte själv säga vad det var, men det var som en käftsmäll och tusen kramar samtidigt - en gång, på en väldigt nära väns dop för några år sedan. Det var ett frikyrkligt konfirmationsdop, och när vi, efter att hon doppats ner i vattnet och byt kläder, stog runt henne upplevde jag en så otroligt skrämmande känsla av att vara en del av allt. En del i ett stort flerdimensionellt pussel. Jag kände.. en nåd vändas mot min vän. Jag kan inte förstå att jag säger det här. Det är så otroligt för mig.
Det här har också att göra med en status jag skrev på facebook i veckan, "Jag hade glömt hur sur jag blir när jag inte får veta svaret på mysterier". Det finns så många mysterier i livet. Och jag är livrädd. Jag är dock bra på att ljuga för mig själv och tränga bort mycket av det för det mesta. Men ikväll, när Peter, som gjort en hjärttransplantation och berättar om människor han känner som haft nära döden-upplevelser som sagt att de sett släktingar på andra sidan, att känslan de upplevt var så fantastisk att de inte ville vända tillbaka, hur kan det inte skrämma en och göra en otroligt lugn på samma gång?
Jag har alltid sett på döden som någonting som gestaltar sig som man själv vill. Jag vill segla in i gryningen, till ett avlägset grönt land.
Och jag babblar.
Saker att inte göra ikväll
Var det där ens en riktig mening?
- Gå och köpa godis på Ica
- Böna och be Berry om att byta tillbaka mitt lösenord på min tumblr - I HAVE WORK TO DO
- Läsa massa fanfiction
- Lyssna på Då går jag ner i min källare, bara dåliga saker kommer hända
- Starta en myrodling
- Flytta till Alaska och bli krabbfiskare
När det är som bäst
Att göra resten av kvällen
- Samhällsuppgift om euprojekt
- Pianoläxa som allvarligt talat är nära på hopplös. Jag kan inte spela med vänster hand Martin!
- Träna på sångläxor och lite konsertlåtar. Supertaggad för julkonserten i helgen!
B&J är min vän
Ibland blir det bara så himla fel, så funkar det.
Och även om jag är så himla lyckligt med mitt liv kan det ändå kännas som om det inte stämmer.
Vilket det inte gör.
Det blir till att gå till Ica och köpa Ben&Jerry's eller chips och dipp, sen en film.
Jag behöver en kram.
Varsågod
The First Time
Make of our hands, one hand
Make of our hearts, one heart
Make of our vows, one vow
Ser ni. Det där är anledningen till att sju timmars sömn på två dygn och halsont inte gör något alls, att jag har prov imorgon som kommer hålla mig uppe sent ikväll, att världen är orättvis och jag har långt kvar innan jag får äventyra ute i världen, göra det jag längtar efter så smärtsamt mycket.
Jag vet att jag inte riktigt gör mig förstådd.
Men kärlek är vackert och oväntat, subtilt men ändå starkt,
och inga har visat det bättre för mig än pojkarna ovanför.
Men kärlek är vackert och oväntat, subtilt men ändå starkt,
och inga har visat det bättre för mig än pojkarna ovanför.
har nog lyssnat på samma låt i fyra timmar för jag glömmer bort att jag gjort det.
Jag håller på att tippa av stolen.
Borde sova.
Sov fem timmar inatt, såg på glee.
Det var värt det.
Borde sova.
Sov fem timmar inatt, såg på glee.
Det var värt det.
