Ta det lite lungt.

Det känns som att jag har missat mitt liv de senaste veckorna. Jag har sovit bort kvällarna, och skrattat bort dagarna och bara hoppats. Hoppats jättemycket att det fortsätter vara jättebra. Och jag erkänner, jag har skitit fullständigt i bloggen, för jag har inte haft något spännande att säga alls. Och jag vill inte lägga in inlägg om att jag har varit i skolan, punkt. Det är inte intressant.

Så nästa gång ni hör av mig, har jag förhoppningsvis något viktigt att säga!

Det borde inte vara så logiskt.

När jag slutar tänka går saker som jag tänkt.



Hittade förresten den här bilden tidigare. Det är pappa, Maria och marias pappa i skellefteå i somras.
Jag skrattar alltid när jag ser den, väldigt klockren!

Jag gillar elefanter.



Någonstans där slutade jag försöka se normal ut, och körde på en sexig plutmun istället.

I alla fall. Här sitter jag, med alldeles för mycket att göra på alldeles för kort tid, och alla frågar mig om saker jag inte vet. Typ, vad tycker du då? Och jag svarar HUR SKA JAG KUNNA VETA DET? Då tittar dom på mig. Jag skrattar, för jag är väldigt mesig.
Men en sak piggar upp (förutom mammas kanelbullar goes krämbulle utan kräm), min favoritfavoritlåt, Re:stacks - Bon iver. Bon iver överhuvudtaget är grymt duktig.

Minnesvärda samtal idag (jajajaja, definitionen samtal går att dikutera.)

Klara: Alltså killar med skotsk dialekt, man håller ju på att komma i byxan när dom talar!
Jag: (tänker på att edith kommer från skottland.) (blir väldigt obekväm.) Okej.. 
( fortsätter tänka på skottar, kommer på att en av hoberna är skotte, kommer på att klara och han är typ lika långa, skrattar.)

Elina: (ser mig, gömmer sig)
Jag: (gömmer mig tillbaka)
Elina: (kommer fram)
Jag: (tittar på henne med ledsna ögon)
Elina: (tittar tillbaka. Tittar på Johan)
Johan: (tittar på mig) Va??
Jag: (tittar bort, tittar tillbaka) Vad tyst vi var.
Elina: Jaa.

NO means NO.

Det här är inte normalt. Hur rik man än är, så är det här inte en acceptabel pose.


Mumma.

Är grymt sugen på en negerboll. Ja, negerboll. MMMM, gott.
Ska gå ner och fika nu, får hoppas att vi har några negerbollar på bju.


år 2031

Jag om 20 år kommer få ett brev på posten! Från både mig själv och ellen.

Och här sitter jag och mår allmänt speciellt, men jag rår inte för att jag känt efter hur det känns :)

Misslyckas med att lyckas..

Tänkte bjuda på lite typiska bilder som jag tycker är fruktansvärt roliga, i min egen tappning. Have fun, I sure did!


*Spontana vimmelbilder, som alla vet är planerade.*
"Nämen, oj, vara med på kort!"


*Frontpage of Solo/VR/Frida*


*VIlken bloggerska som helst, som har en bra kamera*
Jag försökte bara fixa min tröja utan att ramla omkull.

Förresten, de där temainläggen ligger på is tills nästa vecka, för de här två veckorna har varit grymt ansträngande. Nu måste jag göra en videoblogg om hur man spelar näsflöjt!

Tjoflöjt! (oj, HAHA)

Om ni ville veta..

Jag bör informera er om att:

- Jag har en blåsa på tungan, för jag  bet mig jättehårt idag när jag skulle snaska snickers.
- Jag har inga byxor som passar.
- Jag har inget lyse hemma, därför drog jag till Julia.
- Jag har platt hår.

Glömde jag något? Ja just det, jag ska flytta till stan FÖR VI FICK EN LÄGENHET PÅ VILLAGATAN. SE PÅ DEN.

Jag försökte just ta ett kort som illustrerade min lycka, men.. nja. Jag tar bilden på mig där jag ser alldeles för mycket ut som en kille jag känner, som är alldeles för läskig för att jag ska se alldeles för mycket ut som han.
Men alltså, LYCKLIGT.


Skönt liv.

Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag kanske skulle gå ut och göra nåt spännande, men sen stoppade jag ut tårna utanför täcket, och tänkte om.

Jag har gått omkring i mystofflor och shorts större delen av dagen, men eftersom att vår värmare funkar lite dåligt om det är 25 grader kallt blev jag tvungen att byta om till byxor om jag ville ha kvar mina ben. 
 

Det har varit väldigt mysigt att se på film, fika med föräldraskapet och spela lite på Kass-johan (synten).

Dag 12. Meine Hause.


Hier ist meine Hause! Varför börjar tyskan så fort jag ska prata om hus?
Här är mitt pappahus, och Stickis, gammkatten framför. Vi bor på Myra, omringad av stora åkrar runtom. Bakom huset rinner en å full av dyngvatten, och på vårarna gödslas åkrarna med hönsskit. Jag gillar att bo där. Har jag sagt att jag bor granne med ungefär 30.000 höns?

Jag tänkte lägga upp bilder på de flesta rummen i huset, men när jag gick ner med kameran märkte jag hur stökigt det var, så även fast jag bara har tre läsare - Therese, Felicia, Ellen - så tycker jag att min smuts är min smuts och den behöver inte ni stå ut med. Fast jag har faktiskt fler än tre läsare..



Mitt egna datarum, som är väldigt stökigt, fast det syns bara om man tittar noga - på högra sidan av datorn, lite bakom synten, jag krafsade dit alla papper som låg och drällde. Jag älskar skrivbordsstolen, även om den är lika gammal som jag och har två stora hål i sitsen och stolsryggen inte stannar kvar om man skjuter upp den.



Det bästa med pappas hus är Eddie. Eddie Eddie Eddie i mitt norrländska hjärta. Jag är helt såld på katt!


Lång dag idag.

Idag drog ett följe på tolv personer bestående av pappas syskon, mina kusiner och farmor till lycksele för att gå på min faster Elsbeths begravning. Hon dog av cancer, som hon hade haft i över tio år tror jag. Hon var så stark, och klagade aldrig, och hon var utan tvekan den enda som kunde göra rediga plyppen, åh vad goda dom var!
Begravningen var väldigt fin, och vi var väldigt många som samlades.

Några saker som gjorde dagen lite bättre:

Servitrisen på Hotell Lappland, där vi åt, som var runt tjugo år, trodde antog att min trettioåriga kusin var ungdom. Tack tack, tyckte hon, hon har småbarn!

Farmors makabra kommentar när en av Elsbeths vänner sa " Jag och Elsbeth har alltid varit vänner." Då sa farmor " Ja inte nu längre." Stackars stackars underbara farmor, hon menar ju bara vad hon säger..

Mitt och Julias Disneymedley mellan Bjurholm och Nordmaling. Känslofyllt.

 

Soluppgång, tämligen mysigt att titta på.



Helt plötsligt såg vi bara renar vars vi än tittade.

Dag 13. I minnesarkivet.




Sommaren 2009.

Vi var i Lycksele och allting var kanon. Solen lyste, älven var kallare än vanligt, vi hyrde en stor stuga på campingen och umgicks och hade det riktigt riktigt bra. Värsta Paradiset.



Julen 2008

Ellen fick sin systemkamera, och vi lekte ganska mycket.



Sista dagen på sommarlovet 2009

Det var ovanligt varmt, Täfteå var the place to be! Jag och Ellen låg och sov på deras åker i flera timmar.



Juni 2010 KLASSRESA te BOOBDRAG!

ÅH. ÅHHHHH. ÅÅÅÅÅH vad bra det var! Lika galet som alltid, lite sömn och mycket smyg, och lite spöken. Och mycket chips, i klaras fall. (jag lovar, hon har nåt i munnen på alla bilder från skolresan) Hej och hå, jag saknar 9 blå!


Dag 11. Vad skulle jag göra utan Therese?


(Förlåt Therese, för att jag valde så pinsamt skumma bilder, men, vem ska annars göra det om inte jag?)

Första gången jag träffade fröken Therese Kristina Bylin var första dagen i miniettan. Hon hade på sig en jätterutig klänning med förkläde och såg ut som om hon skulle göra på sig av nervositet, -ish. Vi blev inte vänner direkt, utan jag tyckte faktiskt att hon var lite dryg ända till ettan eller tvåan, då vi kom med exakt samma kläder en dag i skolan - ett par vinröda byxor i halkigt stretchtyg med en fastsydd kjol i ett ännu hemskare tyg, och en tröja som satt som ett korvskinn och matchade kjolen. Det fick oss tydligen att bonda, hemska tanke.

I mellanstadiet började vi vara med varandra mer och mer, och i högstadiet hamnade vi i samma klass, OCH TUR VAR VÄL DET, för vad skulle jag ha gjort utan Therese?
Utan henne skulle jag varken ha den sjuka, vridna, hemska, alldeles lagomt snuskiga fantasin jag har, jag skulle inte fnissa varje gång jag äter klubbor, jag skulle inte ha skrivit två böcker, jag skulle inte tycka att arne är det ultimata svärordet, jag skulle inte ha haft den roligaste praoveckan på husumfabriken och skuttat omkring ovanpå panna 8 som en galning, och jag skulle ha en aning svårare att komma ihåg alla prepositioner, för hon har definitivt gjort många av dem oförglömliga.

Vi fick till och med varsitt smeknamn i början av sjuan, jag blev Tyra och hon Helga. Hennes hängde i och för sig kvar hela högstadiet, medans jag blev kallad alldeles för mycket för att det skulle få plats i det här inlägget.

   
Bilder på oss som väldigt små och väldigt pixliga, se så söta vi var.

Poängen är den att, det är som omöjligt att vi skulle bara sluta vara kompisar nu, för även om vi inte är varandras bästa kompisar, är vi ändå.. så jädra oslagbara! Vi har uppfostrat varandra, mest kanske hon mig, mer än vad jag har uppfostrat henne. Och fast vi bor ganska långt ifrån varandra, hon ute i skogen i Ällön och jag på en myråker i Banafjäl, har vi alltid tagit tid för varandra, om så smsandes klockan halv två på natten en skoldag för att vi hade så mycket att säga till varandra!

Saker jag ser fram emot med Therese:
* Att skriva Annas Memoarer 3 - Vad fan hände där då??
* Att hälsa på på Trysunda och övertala hennes granne att jag inte kommer från Finland.
* Att se på Lejonkungen.
* Att bota mig från min eländiga Tarzanism.
* Att verkligen se vad som hände :)

Puss Therese, du är så himla viktig, köttig, HAE, din lugg är sne du får mig att le, skrattig, smessig, kul, Ojig, du är för alltid min Hångelbrud och har min höga tanke.


Jak er Löss.

Nej nu är jag trött på min tråkiga design! Någon som känner sig manad att knåpa ihop en snygg en åt mig, eftersom jag antagligen kommer förstöra allt om jag börjar pillra i alla koder?

Lite inspiration:


En header jag hittade, något sånt skulle jag gilla.

Och så lite fler bilder, som av nån idiotiskt anledning inte går att lägga in. Suck.


Dag 9. En dålig vana jag önskar att jag inte hade.

Många skulle jag säga!

Typ som att jag biter mig i läppen och kinderna när jag har tråkigt, att jag böjer på fötterna varje gång jag har sjungit klart en låt, att jag knäcker fingerledern eller att jag skrattar varje gång nån frågar vad jag har gjort.

Allvarligt, det sista, jag förstår inte vars jag har fått det ifrån. Oftast finns det ju inget att skratta åt. Förutom när jag har varit busig..

Och jag säger "vänta" extremt ofta, till exempel när jag ska gå ifrån människor jag står med. Liksom, ber jag dom att vänta på mig? För det menar jag inte. Och jag säger vänta om jag ska dra upp mina byxor. Fast det kan vara för att jag måste stanna.

Jag skulle vilja vända på det, Ovanor jag gillar! Det skulle vara saker som att jag säger bajs skitofta (..haha, skitofta), och att jag gillar attläsa och se på tv samtidigt - det stör min familj väldigt mycket, konstigt nog.

Mer än så kom jag inte på faktiskt.

Hähu.


Svar på kommentar.

Ja, "WARNING, OBSESSED PERSON". Jag skulle ge dig Harry Potter, bara för att du är så söt. Han är ju faktiskt ganska lite att ta i, precis lagom att ge bort.

Åh, jag har för roligt ibland!

Dag 8. Vad jag skulle göra om jag fick 100.000 kronor.

OJ. För hundratusen pengar skulle jag kunna göra så mycket galet, jag borde nog inte börja fundera.

Jag skulle helt klart köpa ett elpiano (Hör ni hur estet har vänt om mig? I våras skulle jag ha sagt byxor och skor för allt!) och lägga undan väldigt mycket. Väldigt mycket. För jag har en tendens att inte riktigt veta var pengarna tar vägen, så det är ju alltid säkrast om banken håller reda på dom.

Fast såklart, byxor och skor skulle det bli, jappamen, och nån mummig parfym. Och filmer! Åh, Sagan om ringens samlarutgåvor, dreggel dreggel, och avatar, MMMMMM.

Ni ser, jag ballar ur här.

Och så skulle jag resa! Fara till London och Irland med Julia och shoppa, som vi har sagt att vi ska göra. Och såklart ha till NZ-resan senare i livet. Och så skulle jag köpa en mobil, jajamen, och en katt! Nej.. jag har massa katter som dräller redan. Suck. Men jag kan köpa.. en bild på en katt! Ja.

Och så skulle jag laga in moppe, för den behöver lagas. Minst sagt. Hjulet snurrar - knappt - men hamstern har definitivt blivit påkörd. Två gånger.

Sen skulle jag nog köpa nåt fint till mina kompisar. Bara något litet, men något schysst så jag får skämma bort dom. För jag är ganska snäll. Alltså. Så.. ni vet ju vem ni ska ge trisslotter i födelsedagspresent.


Jag börjar undra.

Felicia, läser du min blogg? Lägger du dig i bra tid? Är du medveten om att jag har hittat en postlåda och att ditt brev är påväg nu?

WTF.

Mina inlägg för dag 6 och 7 verkar ha hamnat på helt fel ställe i bloggen, så bläddra ner om dom inte ligger dirket under det här inlägget. Jag tyck int om när allt strula.

Dag 10. Vad jag gör när jag inte pratar, hojtar, skrattar, sjunger eller ramlar omkull. Fast det handlade tillslut om allt konstigt jag lyckas göra.

Nu kom det här dumma temat som jag ångrar att jag skrev. För, jag gör knappt något annat än att prata, hojta, skratta, sjunga och ramla omkull. Och för att inte nämna gå in i saker.
Jag kan bara inte låta bli verkar det som.


Här är en bild när jag just gjort allt det på väldigt kort tid.

I måndags gick jag in i en dörr förresten. Jag försökte väja, men min kropp ville som inte med (det var innan första lektionen, så jag skyller på att jag inte hade vaknat riktigt) så halva jag liksom tacklade dörren. Och jag måste ha sett ganska förvirrad ut,  för jag kände mig ganska förvirrad, och en tjej jag känner började skratta som en galning, och såklart började jag skratta ännu högre. Då var allt kört för den dagen.

Jag har märkt att jag har fått en nytt skratt, ett spontant, väldigt högljutt och väldigt mörkt skratt.
Det får mig att skratta ännu mer, för det är väldigt roligt.
Och kan inte nån av mina kompisar snälla börja räkna hur ofta jag skrattar per dag förresten? Jag lovar att minst hälften av alla ljud som kommer från mig är skratt.

Jag vet allvarligt talat inte vad jag har för röd tråd just nu.


Här är min klassiska slappAnna.

Nu har jag helt enkelt inte mer att säga om det, jag lyckas alltid att misslyckas helt enkelt..
Så, iväg till nödvändiga saker allihopa!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0