annatyra

Det händer så himla mycket just nu, och jag har massa saker att berätta, men jag har helt enkelt inte orken till att skriva allting här! Jag tror jag ska videblogga ett inlägg, där jag recap-ar, frågan är ju hur hemskt det kommer bli.

Puss och hej, nu ska jag på skitarg GRATIS.

DÖM MIG.

Alltså, jag har ordnat instrumentalister till låtarna jag ska sjunga på hundraårsfesten.
Skönt att det är avklarat.
Lite mindre ångest.

1. Jag hittade just min ukulelestämmare. Det är otroligt. Den har varit borta så länge. BORTA, I tell you! Min min när jag fick syn på den, ah, mitt hjärta stannade.
2. Det regnade jättemycket. Sen slutade det regna.
3. Jag såg senaste avsnittet av How I Met Your Mother med herr Oskar i eftermiddags. Åh vad bra allt var.

Igår städade vi på baksidan av huset, inför festen om tre veckor.

Jag hade hörselkåpor, och efter ett tag kom jag på mig själv med att sjunga en och samma melodislinga om och om igen.



Dumdum-andet som går genom hela låten gick jag omkring och skrek för alla som ville lyssna. Och jag minns att att jag gjorde samma sak i somras när jag jobbade på kyrkan i en månad när jag sköt omkring på gräsklipparen bland häckarna.

Hur kunde det sluta med att klockan är fem i två på natten och jag sitter fortfarande uppe? jag är inte gjord för sånt här.

Puss och hej, från en superlycklig tjej!
(som fick sitt horoskop uppfyllt, men det tar vi en annan gång)

Det finns ett speciellt ögonblick. (Bry er inte om att jag just ramlade av stolen av självhat för att allt jag säger får mig satt tänka på Glee) Det är speciellt på det sättet att man inte riktigt vet vad det innebär eller när det kommer. Det är det där ögonblicket då man inser att 'Hallåjsan, det är såhär det ska vara! Allting stämmer.'

------

Något som inte är bra för psyket är att stiga upp klockan två på natten för att se på Glee på Fox's livestreaming. Note to self: Se till att sova, för det är pinsamt att bli tårögd för att man glömmer ta bestick på lunchen.

-------

Ni ska se solnedgången jag ser genom mitt fönster just nu. Den är alldeles guldfärgad och skitlysande och fin. Fin. Jag försöker komma fram till något här... jag tappar så lätt tråden.

Att göra i dag:
Städa mitt rum.
Komma hem först.
Träffa therese för första gången på någonsin.
Skriva en idiotisk recension som vi fick i uppgift i februari.
Ta mig i kragen.
Börja med ARLen och Naturkunskapen som ska in om alldeles för kort tid.
Lägga mig ner och dö lite.
Sluta sitta här.

Oj vad lycklig jag är.

Det där idiotiska Moahaha-leendet vill inte försvinna från mitt ansikte.

Det är lungt.

Vädret är blött och kallt och förträffligt.

Jag är jätteglad.

Mina kompisar påpekar att jag går runt med ett fånigt leende på läpparna allt oftare.
Men jag har säkra källor som säger att jag inte är den enda som ler med ögonen nuförtiden.
Källor som i mig och mina ögon.

Lyssnar på Veronica Maggios nya album. Det är så att jag vill sätta mig i ett hörn och hålla om mig själv och le sorgset. Men det gör jag inte. Jag lyssnar bara.
Jag lyssnar också på Freelance Whales, men inte första spåret Generator ^ second floor, för det råkade jag lyssna slut på på dumspotify.
Och såklart Fleetwood Mac. Är man Gleek så är man.

Och här sitter jag i estetdatasalen och fördriver tiden, för att jag inte har något bättre för mig någonsin. True.