Ett år senare

För ett år sen var jag inte väldigt annorlunda mot hur jag är idag. Jag är lika knäpp, obeslutsam, förvirrad, glad, lat, nyfiken, nervös inför framtiden och hopplöst omogen. Och så finns det en del dåliga attribut som sitter kvar än såklart. Det där var meningen att det skulle vara roligt.
Men jag har fått en hel del nya sidor, som jag gillar väldigt mycket.
Jag är sällan arg längre, vilket jag var alldeles för ofta och helt i onödan förut.
Jag visste inte att jag kunde vara så öppen och bekväm i nya situationer, bland människor jag aldrig träffat, men jag känner på mig att det är en del i att bli vuxen.
Jag är mycket tryggare i mig själv, inte bara med mitt utseende utan också som person, vilket låter som en uttjatad klyscha, men så må vara. Jag vet att jag får stå för vad jag tycker, inte bara fega ur och ställa mig nånstans i mitten hela jäkla tiden.  Det tog en tag och faktiskt några extra kilon.
Listan kan göras längre, men jag orkar inte riktigt koncentrera mig eftersom svetten rinner här i solskenet. Hah, alla ni som sa att hösten var här, glöm det.
Jag vill helt enkelt säga att jag är väldigt mycket samma människa, men mer. Och jag hoppas att det förblir så, att jag inte bara förändras utan att jag växer och blir större - inte som i tjock alltså - och en intressantare person.
Så om ni ursäktar mig, jag måste avsluta och förbereda mig för morgondagen, fortsättningen på resan till att bli just den personen. Fy så djup jag är.

Auf wiedersehen, Anna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0