annatyra

Igår var megafantastiskt kanon!

Alla klasser på Nola skulle umgås för sig på eftermiddagen, och våra lärare hade planerat att vi skulle gå upp på Åsberget via Gula leden och stöta på utmaningar av både "fysisk och andlig spis" ( Håkan Falander). Jag hängde inte riktigt med på vitvarusnacket, men det klarnade tillslut.

Första stoppet var på en liten grusplan vid ett samlingshus, åt något håll, någonstans, vi blev uppdelade i fyra olika lag, och sen skulle vi med en vedklabb mellan knäna ta oss fram till en pinne och varva den, var och en.
Gissa vems lag som vann? Mitt. Och det trots att Emanuel var riktigt riktigt.. osuverän ( kan man uttrycka det så? ) Det var Hannas hoppteknik som gjorde det :)

Emanuel fick ta igen sina misstag ungefär 14 och tre sjundedelars timme senare, då vi stannade vid ett vindskydd. Nu skulle vi skriva dikter om saker vi hittade runt platsen. Vi förstod ju ganska snart att om man ska vinna nu, så gäller det att ordbajsa lagom jättemycket. Det var ju ändå Håkan Falander vi snackade om. Så Emanuel satte igång med det han verkar vara bäst på. och resultatet var enastånde, glimrande, skinande. Sjukt äckligt bra. Vi vann alltså. Däremellan hann vi med att ha väldigt väldigt roligt och för pojkarnas del, ganska mysigt.
Ska försöka få tag på dikten och lägga upp den!

Sen bar det av en bit till på marsch, till vägen, där sista tävlingen bar av. Det var den där.. då man klämmer fast en boll mellan hakan och bröstet, sen byter man med den som står framför. Vi vann inte, jag knockade emanuel i ansiktet, råkade ta lite för mycket på Ewelina, och gråta en skvätt av skratt.

Vem som vann totalt.. det vet vi fortfarande inte, för alla gick fel väg tillbaka, och vi kom fram på fel sida berget.